Över de alla kullerstenar, omsvept av den varma ullen. Ty då kaoset är som störst går känslan inom sakta mot tvivel. Inte mer nu, jag ber dig, om jag haft tiden, på mina bara knän. Må tiden räcka. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Upp och ner går det, med eller utan ull. Ta en chans så blir det nog som du vill ska du se.
Det berörda ämnet har fått allt för många chanser, med och utan ull.
Skicka en kommentar