Stum, olikt de ljusa ormarnas blindhet är jag oförmögen att berätta min historia. Ty dagarna i den lilla stad av evig kärlek har dock sakta fört mig något närmre kropp. Med de mina röda naglar runt de mjuka våta fokuserar jag all kraft till nutid, och kämpar mot tårarna i kyrkans by. Ty aldrig har något berört denna livets pump så kraftfullt, jag lever, och jag jag gör det med glädje och besked. Puss
Ps. Prinsessor utan panik är redo för det vita klotets feldirektion, inget är som förr, allt är som det brukar. Som sagt, med besked.