Sviken, ty jag trodde nog ändå. Gårdagens bjudning i ångan tog mig två våningar upp för att se genom glaset - glädje, sorg, osäkerhet. Överklassen hyllar min poesi och gör mig viss om min sak, en frankerad förfrågan. Utan svar dock den största av besvikelser. Jag har ingen pung, dock ett hjärta. Besudla mig, ta mig till din. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Stackars söt, världen hård mot dig?
Likt vatten tycks det hårdare från högre höjder, men sant att nöjet är större om man klarar hoppet och då framförallt landningen
Jag förstår honom nu, dags att åter bli snäll du skäggige man bakom molnen.
Skicka en kommentar