Med sin starka personlighet intar hon scenen, ler förnöjt åt applåderna. Tänker på mitt återbesök i gymnastiksalen och inser vari det svåra ligger, den gjutna helheten kan endast bli hel om de delar som medverkar lever ut sina karaktärer. Uppskattar det kring mer än någonsin förut, de vågor som slår känns små mot min kropp. Ty trots mina brister är detta det enda sätt det kan genomföras på, det enda rätta. Jag behöver dig, du behöver mig, vi är ett. Puss
onsdag 24 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar