Iklädd klänning en sommardag, en saknad efter något jag aldrig nått. Nakna kroppar och glada skratt, en längtan efter något jag kunde fått. Dessa de dumma handlingar, detta oändliga frosseri. Må min oförmåga att förstå sakta tyna, ty det är försent. Jag vet. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Som sagt så vet jag inte alls denna gången och jag stirrar mig bara blind på rimmet. Rent versmåttsmässigt hade texten låtit så mycket vackrare om du tog bort ha:et. Men då kanske raderna falerar...
Ja, jag håller faktiskt med om det.. oväntat med rim dessutom, är kluven.
Skicka en kommentar