måndag 22 oktober 2007

På dejt med pistvakt

Jag följer handlingen som om jag ej var en del, aktörernas känslor finns dock hos mig. Inser att det oväntade gör vardagen, men att nå den topp vi drömmer om, jag tvivlar. Möjligen hade den vilsna själen rätt i vad hon förkunnade världen, men hoppet kära vänner, det följer mig i graven. Ty det är ej så dystert som det må låta, våra fingrar hjälper oss le då tomten vet att valen är de rätta. Ni kan trampa, ni kan slå, men lågan kommer aldrig att slockna. Puss

Ps. Slagen av den faktiska händelsen har jag svårt att knipa.

Inga kommentarer: