Mina tankar åter hos detta fenomen, hänvisar till en trasväv av känslor, här såsom till den dansande tomten. Ty han är en märklig varelse den lille, sliter håret i frustration för att därefter byta vitt mot vitt och inta den scen som annars står tom. Kanske är han inte så lycklig som vi tror, möjligen ännu lyckligare. Vi känner. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
I dessa dagar har Tomten mer att göra än någonsin, men samtidigt är det nu han är som mest ensam. I alla fall ibland. Vi får ta och hjälpa honom lite allihop.
Jag gillade versen i senaste kommentaren så jag lägger till en här med.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Tycker det är fantastiskt av dig att dela med dig av sådana litterära verk =) Tack Per. Lite spänd på om det så småningom kan komma något egenkomponerat =)
När jag en gång sväljer min stolthet så kan det nog komma något sådant. Under tiden får man stå ut med mina naiviteter på bloggen.
Skicka en kommentar