I drömmarnas värld, med Elvira och hennes bedårande andre skapare. Medveten om att han endast är ett konstverk i hennes huvud, precis som det nyss skrivna kapitlet, känner hon ändock längtan. Något närmre jorden inser hon det verkliga behovet, men ser sorgsen ut när hon inte finner den sekunda lösningen. Lördagen är dock i sikte och fröken i den bedårande blommans sällskap känner sig ack så pepp, på klubb såsom på den röda luvan i snön. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Sorgerliga saker hända
Än i våra dar minsann,
Sorgerligast är dock denna -
Den om fröken Madigan.
Vacker var hon som en ängel:
Ögon blå och kind så röd,
Smärt om livet som en stängel;
Men hon fick en grymmer död.
Jag hoppas det går bättre för fröken Louice än vad det gick för fröken Elvira Madigan. Det vet jag i och för sig. Men jag antar jag gör mig skyldig till ett ordentligt syftningsfel återigen.
Jag skall genom att leva som den fröken jag är också ge Elvira en ny chans, till ett liv i glädje. Tack för versen, sorglig men fin.
Skicka en kommentar