I otakt hör jag mina timmar och sekunder, de följer troget i mina blöta spår. Med en lärdom om återvinning, tillika insikten om dess omöjlighet, är det hopplösheten som tickar. Det handlar om sexualitet, sexualitet och öron, under min kupade hand. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Vad fint att du blev inspirerad, åka t-bana om natten är en underskattad konstform/E
Skicka en kommentar