Den i vardagen cyklande mannen öppnar så nu en låda och släpper de sina fjärilar och brevduvor ut. Mitt korthus av känslor raseras, dock för att åter byggas upp, närvaron är med mig under täcket. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
För allas säkerhet bör korthus aldrig byggas utan lim. :P
Känslor är så aldrig för evigt.. eller?
Nej, inte om man ska se krasst på det. :) En del varar länge däremot, andra kortare.
Där e de som tycks vara till tids ände, kanske inte, den som lever får se..
Vad gäller korthus är väl deras sköra natur dess charm?
Bra talat du betrampade, det är just så att charmen sitter däri.. Förändring är så inget negativt, att bygga korthus med lim kan näst liknas med att arkivera sin själ.
Skicka en kommentar