Kroniskt konstig

Trots att jag med tankarna kring denna man förmått mig att dansa bakåt har jag nu syndat. Möjligen är det i synd jag skall leva för att göra detta lyckligt, det rena måhända ej vara funnet. Med prickar av kärlek på denna kroppens fäste är jag dock mer än studsig i tillvaron och ack så glad över de skrattande människor kring. Rädd att såra, skakande och blå. Vattnet kan aldrig skölja mig vit. Puss