Konservatismen hånler åt mig i dörröppningen och åter igen längtar jag till mitt bås av tankar. Jag vet att ni skrattar åt min naivitet, jag kommer dock segra med densamma. Välkommen åter. Puss
tisdag 26 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Känns som jag nästan greppade det där... Men nej, det gäckar mig lite ändå.
Du behöver ej förstå, möjligen finner du din egen mening i mina ord, ty de är till för alla.
Möjligen även för den vars frånvaro väckt anstöt på fler ställen än ett? Nu har foten satts ner i Småländsksten, till den falska råttans förtret, och den har satts ner resolut. Lika hårt som hjärtat älskar hatar det samma, nog för att skrämma även dess bärare. Måtte sinnet hålla till dess att tunnelns slut har nåtts..
saknad som få, min denna abstrakta yta av ord söker..
Skicka en kommentar