Vickar sorglöst på den nakna fot handen med vördnad leker fram. Den nu funna arbetsglädjen välkomnas varmt, tillika det rosa husets skrivna födelse. Jag väntar nyfiket, dock medveten om min lycka utan händelse. Tror mig kunna tämja de vackra fjärilar av nervositet. Ty jag är säker, min värld av tomater kommer ej att svika, dagar av tvära flickor och svartsyn kommer övervinnas. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Väldans positivt i detta stycke text tycks det, Smålands söner saluterar glädjen. Önskar hissen stannar vid 'penthouse' och att denna söta fot leker vidare.
Skicka en kommentar