Jag vet att bilden av mig spricker

Besviken på det vi kallar konst låter jag kvällen föra. Lyckan är oss med och mina de tår ännu orörda. Dagen nu en bubbla av tankar, blås ej, ack så rädd att tappa fästet, ack så rädd att falla sönder. Måhända sa jag för mycket, jag är dock Louise, ty inget annan. Puss