Sällan blir jag på detta sätt förvånad över min egen aktion, ty nu är dock hakan fallen. Som öflickans tryck och sång är detta just jag. Det vräkiga, och numera även härliga, lätet är ständigt åter- kommande. Ty den besvikelse som vilar i min närhet är dock mer än beklaglig, den store var ack så ynklig. Planet som för oss mot sommaren samt mitt öra torde dock även föra de vita in på scenen. Somliga straffar Gud med detsamma - som mormor skulle sagt. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Öppöpp.. hon kokar? Blivita trampad på tårna måhända?
Klockan går allt närmar midnatt och tolkningar ack så fel. Hon ler och nästintill kväver detta vräkiga ur munnen. Dock vårdar jag ömt de tår som finns kring mig.
Sällan så glad att ha fel, dock alltför ofta ledsen att ha rätt..
Ledsen att ha rätt? Är det the stable lab som förvirrar?
Stable lab? Förvirrar ja, men inte det som tankarna gällde, mera en tanke riktad mot det stora hela av saker
Utveckla så gärna..
Det finns ett citat som måste inkluderas:
"Optimisten och pessimisten har rätt lika ofta, men optimisten har roligare"
Jag är pessimist, där av missnöjet med att få rätt ;)
Antar att vidare utveckling önskas då svaret påminner om det av en vid ämbete,. men detta får räcka för i natt, nu skall herr Pettson sova
Skicka en kommentar