Ensam i stora staden, förkyld och i celibat. Fröjden infinner sig detta till trots och efter en uppskattning likt de ungas viskningslek andas fröken ut. Varpordning nästa, hon har en idé. Likt flanell. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
vissa viskar när de borde skrika, stammar när de borde handla och flyr av rädslan för det bästa
Visst, Gud i all ära men jag tar på mig lite av den varan också.
Skicka en kommentar