Bortglömd dock ack så behövd. Likt den lockige pojkens arbete är du min tröst, min Molgan som alltid lyssnar. Utan att döma, utan att sortera, peka eller klättra högre. Jag vill så innerligt älska, bli vuxen, för evigt vara barn. Ty livet står dock utan famn och den poesi som söks är ännu ej funnen. Det krävs en vuxen. Puss
tisdag 2 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar