Denna förintelse av jorden gröda är nu något ack så blekt, hennes kropp av värme och mjuka kyssar gör mig svag av längtan. Jag vill ge, höra dig andas. Då leken slutat kan verkligheten ta vid. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Henne? har tut'arnas tradition antagits av denna syrliga karamell måhända..
Måhända är det just så...
milde tid..
hon upphör aldrig att förvåna vår fröken
Skicka en kommentar