Trots en viss tvekan börjar fröken känna längtan. Dock är min önskan om skrattets mästare och hans strid mot tystnaden högre än alla de träd i söder. Jag hoppas, du vackra, handen ger oss rätt. Puss
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar