Åter i gymnastiksalen, i väntan på att gänga

På en stjärna i denna serena natt sitter hon, fröken, och dinglar förtjust med benen. Hon funderar där hon sitter, på tiden och vår uppfattning av densamma. Hon funderar på de principer vi påstår oss hålla fast vid, på baylan och på alla de människor som sedan länge slutat vicka på tårna. Hon tänker på hur det kunde varit, om någon dragit upp denna kvinnas byxor, om någon haft den energi som krävts. Skulle världen möjligen varit ett humanare klot? Puss

Ps. En från början tämligen stilla önskan växer sig allt starkare. Måhända har den alltid spirat, dock aldrig tidigare med denna kraft och livsglädje. Stolthet eller begär, det är frågan som bjuds.